Jag känner att jag börjar komma in i det här praktiklivet nu. Jag gör liksom en massa grejer självmant som jag aldrig skulle gjort hemma, till exempel att gå ut med soporna. Jag har även fått äran att gå till apoteket och köpa kattmedicin åt Sofies katter, ska även tillbaka imorgon och köpa lite till. Annars har väl dagen varit som vanligt. Svarat i telefon, sköljt lite färg, fixat och donat. Tog mig även i kragen och ställde mig och rullade lite permanent. Då kom Sofies man Håkan in som jag fick lite sällskap av. Han läste tidningen och jag rullade på med min permanent som han för övrigt tyckte var fin. Vi tolkade tystnaden som att vi trivdes i varandras sällskap.

Jobba 9 - 18 är inte ett liv. Tur för mig att jag inte har något då.