Min onödigt töntiga tandläkare som jag aldrig har vanligtvis gör mig arg. Hon är för övrigt min kompis ingifta moster, men det hör inte hit.
Hon var i alla fall med i rummet och hjälpte en utlänsk nybörjartandläkare som jag hade när jag var där för några veckor sen.
Dom kollade mina tänder som vanligt och tog kort.
När hon kommer tillbaka säger hon till mig att jag har början till hål på en tand.
Vadå "början till hål" medelåldriga dam tänkte jag då.
Jag har aldrig haft hål eller början till det heller i hela mitt liv. Och nu kommer hon och tror att hon kan komma och säga det. Skulle inte tro det damen, sa jag då. Eller, ville sagt åtminstonde.
Men som sagt, vad hade jag för val. Jag traskade där ifrån och kände mig helt knäckt.

X antal dagar senare upptäcker jag en liten ynkans värk i min tand som sedan blir värre och värre.
Aldrig att jag skulle gå tillbaka dit och laga den och låta dom vinna. För jag vågar inte laga den.
Så jag började borsta väldigt bra på den tanden, men det fortsatte att göra ont så jag tappade hoppet och såg mig själv falla som en golvmopp på mållinjen framför tandläkaren.
Men så en otroligt bra dag så upptäcker jag att det inte gör ont längre.
Jag hade lyckats med det omöjliga. Att borsta bort mitt hål med endast redskap som tandborste och tandkräm.
Annars är det någon som inbillar sig?