Just detta slog mig när jag stod och strök här om dagen. Jag hade självklart inte valt att stryka mina kläder själv om ni nu trodde det. Men i alla fall så såg jag en fläck på en av mina nytvättade tröjor. Det var då det slog mig.
Har man på sig en ren tröja och går till skolan och sedan får en liten fläck på den så får man panik. Man vill bara sjunka genom golvet för det känns som precis allas blickar stirrar på just din lilla fläck. 
Men om man är hemma och upptäcker att man har fått en fläck som inte går bort på en tröja så är det helt plötsligt okej att ha på sig den ändå. Då tar man på sig den och går till skolan. När någon kommenterar att man har en fläck på tröjan, som man självklart vet att någon kommer göra så säger man alltid: Ja, men den går inte bort. Nähe, vad är det med det då, tänker jag nu så här i efterhand? Det är väl för fasen fortfarande en fläck på tröjan? Men nu är det helt okej, även fast dom man möster inte vet att det är en fläck som inte går bort.
Vi är rätt tröga i den här världen.