Min dag har varit precis som vanligt. Enda förändringen var att hela dagiset hade idrottsdag där alla vann varsin guldmedalj gjord av en kakfom.
Mina två favoritbarn är verkligen ursöta och jag älskar dom! Dom var så mysiga idag och jag ville bara krama dom, så det gjorde jag med.

Små barn är verkligen så mycket lättare att gilla än större. Det kommer liksom fram samma 6-åriga unge varje dag när vi är ute och frågar vad jag heter. Jag säger vad jag heter men det är glömt nästa dag. Jag blir bara så arg och trött på det och undrar om ungen inte har något minne, eller vad är det frågan om.

Men sen finns ju dessa små guldklimpar som jag har som man inte kan annat en älska. När det kommer fram en liten cutiepie till mig och jag riktigt ser hur de anstränger sig för att minnas vad jag heter och får fram något i stil med "Miela". Eller när jag går hem på eftermiddagen och en hel drös med guldklimpar sitter med skrattande ögon och vinkar allt vad dom kan och skriker mitt namn för att säga hej då. Då smälter jag.