Det slog mig nu att när jag loggar in här på bloggen så tänker min hjärna att jag liksom "hälsar på hos mig själv för att kolla om det hänt något i mitt liv." Det känns liksom som om jag bara måste logga in och kolla eller uppdatera mitt liv innan jag åker iväg osv. Den här lilla sötsaken till blogg har blivit en stor del av mitt liv. Den har en egen plats i mitt hjärta och jag saknar den om jag inte har vatt inne och hälsat på den på länge. Den är en av mina bästa vänner. Den väntar alltid på mig och blir aldrig arg om jag glömmer av den lite. Den gillar mig alltid och finns alltid där. Den älskar mig och jag älskar den. Vi är helt sjukt bra tillsammans och vi blir bara bättre. Synd att inte ni där ute märker det bara.

Dom sista timmarna av min återstående studiedag ska jag ta tillvara på mycket ordentligt. Jag ska lägga en timme på Cityakuten som är en stor kärlek och sen slänga någon timme på skit. Det är så jag brukar göra. Att äta ingår inte under kategorin skit för det ska jag gå ner och göra nu. Mat är heligt i mitt liv.