Idag var då den hemska dagen när vi skulle ha våran så kallade "Let's Dance" - uppvisning. Jag har dratt mig något så otroligt inför det här att det har kännts som om livet inte haft någon morgondag.
Jag kunde liksom inte tänka mig något värre än att ställa mig och dansa inför hela Idrott & Hälsa - klassen.
Vi hade ju inte en sån där liten kool dans heller utan min grupp dansade till "Hakuna Matata". Dansen var så töntig att det såg ut som "Dagisgruppen Myran" hade hittat på den typ. Ja, herre min skapare.

Men på någotvis så lyckades vi i alla fall visa upp den. Jag kan ju lugnt säga att vi var den sämsta gruppen och självklart var vi den första gruppen som skulle visa upp med. Det fanns några grupper som var riktigt bra men också några som närmade sig våran nivå, men det var nog ändå inte någon som slog oss i att vara sämst i alla fall.

Något som var mycket populärt och återkommande i i våra olika danser var inslag av lite porriga steg. Den ena dansen var porrigare än den andra, men fy satan vad kul det var att se. Till och med lärarnas dans hade porriga inslag i sig, det var lite smått underhållande.
Som avslutning fick vi se han som kom tvåa i Europa i HipHop dans som går på vår skola, dansa. Han bara "improviserade lite". Det var inte så lite kan jag hälsa er. Han är så sjukt duktig, men säg inte högt att jag sa det. För egentligen så stör jag mig lite smått på honom för han bara babblar om att jag ser ut att ha en tvilling. Så jag kan ju inte erkänna att jag sagt något bra om honom när jag bestämt mig för att störa mig på honom. Jag vill ju inte glida av banan ...

Jag är som sagt fortfarande lite chockad över att jag klarade den här dagen hyffsat bra. Nu kan jag äntligen börja leva mitt liv igen. Det känns bra.