Ännu en söndag som jag spenderat i Jönköping med mina föräldrar. Det börjar bli lite av en hobby faktiskt, så länge det sker på mina villkor. Det var tal om julklappar och jag började lägga fram lite fint så där att jag önskade mig en väldigt dyr present. Mina föräldrars reaktion var i stort sett: "ALDRIG I LIVET !" Då blev jag tjurig, och försökte tvinga fram en röst i mitt huvud som skulle skrika "DET ÄR ORIMLIGT !" angående priset på mina önskade julklappar. Hade jag lyckats med det hade jag varit ett bra och förståndigt barn. Men hur jag än försökte så kunde jag bara vara tjurig för att dom hade protesterat så tvärt. Men jag funderar på att be Marcus lära mig hur man tar fram "hundögonen" som han visade för mig igår. För kan jag få fram dom, då ska jag nog kunna få vilken julklapp som helst !

Det sägs att kärlek inte kan mätas i saker ?
Den som sa det har rätt mycket fel.
Jag behöver allt. Nu, nu, nu !