Jag har kommit fram till att sola, det är väldigt överskattat och ja, jag säger det för att jag själv är en sådan som aldrig blir brun. Men jag tänkte att jag skulle gå in för det den här sommaren och verkligen pressa på alla solsekunder som erbjöds. Visst gjorde jag det och jag är även väldigt stolt över min prestation från den här sommaren. Jag blev faktiskt ganska brun för att vara jag och det ett extremt understräck under "för att vara jag".

Hur kommer det sig då att solning är överskattat ?

Jo, gott folk ! När man är svenne som jag ända in i benmärgen (som också den är väldigt vit, va?) så varar inte den färg man fått särskilt länge. Det är så illa så att man till och med upptäcker att man fjällar när man sitter i en bil med Paulina & Joakim på väg till Halmstad en dag efter att man har kommit hem från Kreta. Att man sen har fjällat bort precis allt man kämpat för hela sommaren en vecka senare gör inte saken bättre. Att man sen ser att den ynkans färg som faktiskt valt att stanna sitter kvar på halsen av alla ställen och mest liknar ett psoriasisanfall gör det hela bara tragiskt.

Så nu lägger jag ner det här med solning och tomatklubben för en lång tid framöver. Men jag vet lika väl som ni att nästa år ligger jag där igen och hoppas på att kanske i år ska det gå lite fortare, bli lite bättre och stanna lite längre.
Men vad vore livet utan ett hamsterhjul ? You spin my head right round ...