Efter lunchen hade jag tänkt att bara glida runt lite på praktiken och vila mitt arsle en aning. Vad trodde jag ? Där kom det in två små rara barn som ville få några centimeter avklippta. Själv är man ju inte den som är den så jag släppte allt vind för våg och satte igång att skapa. Tjejen var en aning svår att klippa för hon satt inte så värst still men lillkillen däremot gick som en dans. Han sa inte ett knyst men det kan ju vara för att John Blund kom och tog honom en stund för han somnade, plutten.

Sen vill jag bara föra upp på tapeten det här med maskrosluddet som flyger runt i byggderna. När jag cyklade hem idag så låg det stora driver med vitt ludd längs med vägarna och i luften yrde det något kopiöst. Mina ögon hade luddat igen innan jag ens kommit ut på raksträckan hem. Vi kanske ska vara glada om vi faktiskt kan öppna dörren imorgon utan att det ramlar in ett hav med ludd ?